Jag förstår och jag accepterar men jag gillar det inte. Typ så kände jag i måndags.
Har känt en viss sorg och oro hela veckan, tror att alla förändringar som varit under hösten har gjort sitt och när en stor trygghet rycks bort framför nosen så blev det för mycket för mig.
Jag vet, det är ingen idé att gräva ner sig och grina över sånt man inte kan påverka så efter en tids grinande är det dags att rycka upp sig.
På fredag åker vi till skåne för att fira jul och det ska bli underbart med en lång ledighet från allt. Nja, nästan allt. Jag är lite bekymrad över hur jag ska klara all min träning själv utan Erik i 3 veckor men får säkert lite hjälp med det imorgon.
Blev ett gnälligt inlägg det här, man får ha såna också bara de inte blir för ofta och för utdraget. Kommer säkert vara gladare efter dagens pass:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar