run

run
run

torsdag 23 maj 2013

Jag är en sann egoist

Jag är ingen moder Theresa, jag är en sann egoist som njuter av att ge saker till människor jag anser förtjänat det. Jag tycker mycket bättre om att ge än att få.

Igår kväll kunde jag inte sova, jag såg på nyheterna att man i flera Sthlms förorter hade kastat sten på brandkåren. Hur i hela fridens namn kan man göra så här? Brandmän har det finaste yrket någon kan ha, de går in varje arbetspass och riskerar livet för de som behöver deras hjälp. Sen jag var liten är brandmän förknippat med hjälte och de kommer den yrkesgruppen alltid vara. Polisen har tyvärr svikit mig så den kåren står mig inte längre varmt om hjärtat och där finns många rötägg men vad kan en brandman någonsin gjort er kriminella avskum därute??? 

När jag vaknade imorse efter en dålig natts sömn gnagde något i mig, jag kände ett behov av att vilja ge dessa fina hjältar något, men vad? Ofta kommer jag på kreativa tankar men de stannar där. Idag tog jag mig över den spärren, gick ner till bageriavdelningen på Ica tog den största fina tårtan de hade, köpte ett kort med en trasig hund på som egentligen var avsett till något helt annat ändamål. Tog ett kuvert och la ner lite flyers från jobbet. Tog med mig en kollega och åkte till vår lokala brandstation och överlämnade tårtan, och vilket härligt mottagande vi fick. Ni gjorde min dag med er ödmjuka tacksamhet! Ni kommer alltid vara mina hjältar och som kloka mormor ofta sa, en vänlig handling har aldrig skadat någon. Detta gör ni varje arbetspass med råge.

Inatt kommer jag sova gott, hoppas ni slipper få sten kastade på er! 

Till alla er därute som tycker brandmännen gör ett grymt jobb, åk förbi er brandstation och ge dem en klapp på axeln, eller vad ni vill. Visa att ni bryr er, jag lovar det betyder mer än ni tror! Och ni själva kommer må fantastiskt efteråt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar